Det ar helt otroligt egentligen, har skiner solen varje dag. Aven om det regnar litegrann sa kommer hon fram och lyser upp vara liv en stund varje dag. Sa vi borde verkligen inte klaga nar madam sol vill oss sa val. Sa nu ska vi bara njuta och ha det bra de sista manaderna. Vaggarna pa huset ar klara den har veckan. Nasta vecka borjar takbygget. Snart far vi ocksa besok. Forst ar Fanny och Staphanie och kort darefter kommer Johanna och sen mamma och pappa. Ska bli sa kul att ha er alla har!
Puss fran oss.
PS. Att shoppa brollpsklader (har ju brollop att ga pa i ar) ar inte helt latt har nere men har hittat nat som kan passa i blatt silkestyg med fina band som ska knytas runt midjan. Hur later det? DS.
torsdag 19 februari 2009
fredag 6 februari 2009
hemlängtan men ändå bra
Hej alla kära!
Livet här gr vidare. Vi har lite regn men mer sol, vägarna till tomten är dåliga men vi försöker bygga ändå. I huset vi hyr har vi haft råttor på taket men de har Kanchule och Mayani nu eliminerat. Känslig nog för att jag ska kunna sova på nätterna. Det regnar in i taket så innertaket har fått fläckar men än så länge regnar det inte in på oss. Parlamenten sitter i möte hela veckan så vi har lyssnat på parliament radio och det är väldigt roande. De är bra på att prata de folkvalda i det här landet. Men regeringen gör ju föga ändå. Jo men visst, jag glömde ju, alla ministrar har fått nya bilar, varsin Toyota Landcruiser (dyra!) med betald bensin. Så allt är som vanligt i det kära Zambia.
Och ja, jag längtar hem. Längtar efter att inreda ett hem. På riktigt, inte en liten etta eller ett hus som vi hyr för ett halvår, utan ett hem. Förhoppningsvis hinner mammas kollega klart med sitt hus så att i kan hyra det. Och jag längtar efter att tjäna pengar igen. Att jobba, bli trött och sen få betalt i slutet av månaden. Har insett att det är ett privilegium för en liten procent i denna värld. Men jag överlever varje dag för att jag lär mig saker. Att leva i en annan kultur gör själen djupare. Förståelsen för att leva och överleva blir bättre och jag blir en bättre människa. Och sen har vi ju varandra, Mayani, Alice och jag. Alice är en ängel som numera kan gå en sisådär fem steg utan att trilla. Mamman och pappan är mycket stolt. Och farbror Kanchule också, det är mest han som har hårdtränat med henne. =)
Puss på er!
Livet här gr vidare. Vi har lite regn men mer sol, vägarna till tomten är dåliga men vi försöker bygga ändå. I huset vi hyr har vi haft råttor på taket men de har Kanchule och Mayani nu eliminerat. Känslig nog för att jag ska kunna sova på nätterna. Det regnar in i taket så innertaket har fått fläckar men än så länge regnar det inte in på oss. Parlamenten sitter i möte hela veckan så vi har lyssnat på parliament radio och det är väldigt roande. De är bra på att prata de folkvalda i det här landet. Men regeringen gör ju föga ändå. Jo men visst, jag glömde ju, alla ministrar har fått nya bilar, varsin Toyota Landcruiser (dyra!) med betald bensin. Så allt är som vanligt i det kära Zambia.
Och ja, jag längtar hem. Längtar efter att inreda ett hem. På riktigt, inte en liten etta eller ett hus som vi hyr för ett halvår, utan ett hem. Förhoppningsvis hinner mammas kollega klart med sitt hus så att i kan hyra det. Och jag längtar efter att tjäna pengar igen. Att jobba, bli trött och sen få betalt i slutet av månaden. Har insett att det är ett privilegium för en liten procent i denna värld. Men jag överlever varje dag för att jag lär mig saker. Att leva i en annan kultur gör själen djupare. Förståelsen för att leva och överleva blir bättre och jag blir en bättre människa. Och sen har vi ju varandra, Mayani, Alice och jag. Alice är en ängel som numera kan gå en sisådär fem steg utan att trilla. Mamman och pappan är mycket stolt. Och farbror Kanchule också, det är mest han som har hårdtränat med henne. =)
Puss på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)