Jultankar

Tiden går och jag är dålig på att blogga. Tänker desto mer på er. Speciellt nu när det snart är jul och nyår. Vi planerar för fullt här inför julafton och juldagen. Julafton ska vi fira i huset bara Mayani, jag, Alice, Travel och Kanchule. Kanchule är Mayanis yngsta bror som nu bor med oss. Så nu har vi två små bröder här. =) Det är kul att lära känna dem bättre och att kunna få dem att känna sig omhändertagna. De har i stort sett ingenting mer än kläderna de gå och står i. Så denna julen blir det verkligen julklappar till de som behöver. Kanchule ska få jeans, t-shirts och en skjorta som han kan ha till sin skoluniform när han börjar high school. Och han har redan fått en mobiltelefon eftersom han hjälper oss jättemycket ute på husbygget och vi är rädda att han tappar bort sig om vi inte kan nå honom. Han blev överlycklig. Travel får också en skjorta och en t-shirt men också en miniräknare som han behöver till college. Han börjar skolan igen 12 januari. Så här i jultider är det svårt att ens röra sig utanför dörren utan att se vad människor här INTE har. De flesta lever på under 1 dollar om dagen och vi bor granne med just ett sådant compound (förort) där många fattiga bor. Det är en väg som skiljer områdena åt. Här, i Kabulonga, har vi vatten, el, vattentoaletter, och folk bor innanför murar med vakthundar. På andra sidan vägen, i Mtendere, har de inget avloppssystem och elektricitet ibland och vatten från en kran på gården. Barnen leker där föräldrarna slänger sopor och ingen vet att det är farligt. Bara några meter från där barnen hoppar hage går diket med bajs -och kissvatten. Vi har några vänner som bor i Mtendere. Idag var vi och hälsade på Chris och hans flickvän Sharon. Sharon är gravid med deras första barn. En oplanerad graviditet i ett oplanerat förhållande. Men nu bor de ihop och verkar ganska nöjda med det. Sharons släkt slängde ut henne när det uppdagades att hon var gravid. Chris tar sitt ansvar som barnets far och försörjer nu henne. Detta händer dagligen här. Unga par som tycker om varandra, har sex och helt plötsligt är de gravida (ja, helt plötsligt för det verkar som om flertalet inte har en aning om att sex kan leda till graviditet) och måste starta en liten familj. Ofta utan jobb, utbildning och pengar. Många utan ens en enda chitenge att svepa runt barnet på förlossningen. Vardag här och upplevs som det normala utav de som lever och bor här. Nåja, vi var i Chris och Sharons hus idag. Eller rum. Det är bara ett litet rum med en dörr, ett fönster, en säng och en liten bordsspis (ni vet en sån man har på campingen eller i en husvagn). Allt på kanske 10 kvadratmeter. Toalett (hål i marken) och dusch (fyra väggar för att skyla sig och en hink med vatten) på gården. Det är inget ställe för en liten bebis. Chris har ingen familj att vända sig till, Sharon som sagt utslängd. Chris är dock en man med ambitioner. Han har gåt klart high school med Mayanis hjälp. Mayani gav honom de pengar som behövdes för sista året. Nu har Chris startat ett konto på en bank och har hitills lyckas spara ihop ca 2000 kronor genom att ha ett litet stånd på marknaden där han säljer matolja. Den sista månaden har han börjat sälja ris också. Men det kommer ta Chris en evighet att ta sig och sin familj från Mtendere och fattigdom. Om barnet ens överlever i den smutsiga miljö som där är.

Så den här julen tänker jag mer på dem som ingenting har än handlar med dem som redan har allt. Har alltid förrut ursäktat julshoppandet men det går inte här.

Så till er alla blir det ett virtuellt GOD JUL!


PS. Vill ni bidra till ett babypaket till Sharon och Chris, let me now! De behöver allt ifrån myggnät till blöjor och filtar. DS.